Idag fick jag ett beslut hemskickat till mig. Ett positivt beslut blev det. Jag fick beviljat mera sjukpension till 31 augusti 2012. Så glad för det.

Idag fick jag min första lön på väldigt länge och gu så det känns sköt att ha tjänat egna pengar. 100€ satte jag direkt till sparkontot och resten får väl gå till bensinkostnaderna som ökar när jag måste köra till och från stan 2 gånger i veckan plus annat.

Ångesten och hjärtklappningarna har minska betydligt idag sen jag var till sköterskan och pratade. Kom fram till att inte ta mannens erbjudande. Så mycket lättare nu när jag gjort ett beslut. Men jag vet inte hur jag skall kunna återfå den lilla gnista jag hade innan. Det återstår att se.

Håll tummarna för mig.

Det var det som utlöste mina hjärtklappningar. Satt och pratade med en sjuksköterska i en timme idag på HC. Vi pratade, eller mest hon pratade och jag kommer efter lite funderingar och jag kommer inte att ta beslutet om "erbjudandet" som mannen gav till mig.

Nu gäller det att lugna ner mig och inte skapa mera ångest.

Jag skall på koll för mina hjärtklappningar som jag haft i snart 2 veckor. En på iFokus kom på att det kunde vara brevet jag fick som kan ha utlöst detta för det faller in under samma period.

Berättade det för sköterskan hur det ligger till så jag kommer även att få prata om mitt mående.

Hoppas det inte är fel på mitt hjärta utan att det bara är ångest/stress som utlöste allt. Men hur får man det att sluta om det är så och är det farligt?

Var även till kirurgen idag om GBP och det var en snabb visit. Lite snabb information om operationen och komplikationerna. Sen att alla operationer blir i Åbo och att dom kräver en viktnedgång på 10%. Det vill säga 9,6 kg för min del. Hur skall det gå till? A-ja det är ju bara att försöka ytterligare en sjuttielfte gång och jag skulle börja redan nu sa kirurgen.

I Åbo bestämmer som vilken operation det blir så jag får inte bestämma själv vilken av det blir. Jag hade hoppats på att inte få sleeve (den med bandet runt va?).

Skrämmande men så är jag deppad också.

Tre gånger skall jag få träffa den tillfällig psykologen och idag var det den första gången. När jag kom dit fick jag springa runt lite innan jag hittade in för Mariehamns Stad hade spärrat av ingången till VUP pga Rockoff.

Samtalet gick bra och vi pratade lite om min barndom och sånt. Kom in lite granna på det jag är där för. Kommer att prata mera om det senare. Låg som jag är så tittade jag mest ner i golvet/mina byxor. Ibland så fick jag gråten i halsen och jag tror han hörde det på mig när jag pratade.

Skall dit i nästa vecka igen. Skönt att få prata av sig.

Shit vad nervös jag är inför samtalet idag. Mest för att jag inte vet hur jag skall reagera inför denna unga människa. Gråta är inte liksom min melodi fast jag har känslor utan sitter och försöker att inte visa att jag har gråten i halsen. Får skaffa mig en bra tröja som jag kan torka tårarna med. ;)