Har haft ångest konstant varje dag sen en månad tillbaka sen jag fick det där brevet från min man.

Har knappt tagit ångestdämpande medicin bara nångång ibland. Nu ikväll för första gången känner jag att hjärtklappningarna är borta och jag har ett inre lugn. Fick ta min medicin 3 gånger om dagen så tydligen räcker dom inte så länge och jag känner att tröttheten som brukar komma är nästan över.

Om jag tar det några dagar så kanske det släpper helt. Hoppas kan man ju göra, eller hur?

Efter att ha börjat självsvälta mig så har jag faktiskt insett att det är ganska dumt. Jag vill ju inte hamna i något jag inte kan ta mig ur även om jag har massor med ångest över min mat och vikt.

Men jag bröt iaf mönstret och åt mat idag och dessutoom vägde jag inte mig och det känns jättekonstigt att ha gjort detta. Åt dessutom för mycket så jag ångrar mig verkligen att jag åt all mat nu ikväll. Det var massor. Typ det dubbla mot vad jag brukar äta.

Vågen kommer inte att stå tom imorgon för då kommer jag att väga mig och få ännu mera ångest när jag gått upp efter all mat jag ätit.

Det är någon i min bekantskapskrets som beter sig fult åt och ringer till min man och skäller ut honom. Jag har ingen aning vem det är och han vägrar tala om det för mig för han säger bara att jag vet vem det är.

Så härmed kommer jag att låsa min blogg och byta lösenord eller sluta skriva fast jag inte vill för jag vill gärna skriva ner mina tankar och liknande på denna blogg.

Jag vet inte hur många gånger jag bytt blogg med tydligen så letar personen reda på min blogg för att sedan skvallra till min man. Är det det du vill? Att vi skall sära på oss för att du inte kan hålla tyst?

Mannen läser inte min blogg så han kan inte veta vad jag skriver. Han vill inte läsa min blogg heller säger han och jag tror honom.

Så från och med imorgon så kommer jag att byta lösenord och låsa hela bloggen. Trist men det är så det måste bli. Kanske i framtiden så låser jag upp den igen.

Idag var jag till en fysioterapeut för mina ledproblem och smärtor i höfter, ljumskar och ryggen. Har dragit ut på det länge nu men jag ringde i början av juli och fick en tid nu i augusti.

Han gjorde en grundlig undersökning och det kändes jätteskämmigt att stå där i bara underkläder med min feta mage och rumpa fast jag nästan gått ner 5 kilo dom senaste två veckorna.

Jag är överrörlig precis som läkaren ställde som diagnos i maj. Nu har jag iaf fått det bekräftat.

Som träning kommer jag att få vattengymnastiksövningar i grupp men första gången blir jag ensam med fysiologen för övningar. Det kommer att bli bra tror jag. Vatten är bra så det inte slits på lederna när jag tränar musklerna. Dessutom fick jag en läxa med mig hem och det är att jag skall hitta en ställning som är bra för mig med hjälp av kuddar och liknande när jag sover.

Till Klubbhuset. Klubbhuset är för personer som har eller haft psykisk ohälsa. Där är man en i gänget och man blir emottagen på ett glatt vis.

Man får inte prata om sina psykiska problem utan här skall man kunna få vara en människa och inte prata bekymmer. Man hjälper till och sköta huset och lite annat som att ta hand om receptionen, städa toaletter och skriva på hemsidan osv.

Stället är för personer över 18 år så jag kan inte ta med mig barnen och nu under sommaren har det varit svårt att komma iväg när mannen varit på jobb. Men från och med nästa vecka går det lättare för då börjar barnen i skola och på dagis.

  Jag i Pelarens kök

Jag trodde jag skulle gå upp lite i vikt i och med att jag åt lite sötsaker och chips igår men vågen visade att jag gått ner 1 kilo (från igår). Kan ni fatta det? Helt sjukt glad är jag. Hoppas detta håller i sig.

Jag fortsätter med min plan:

Frukost: Te med mjölk och ett ägg

Lunch: Shake

Middag: Shake

Lite mer är 500 kcal blir det.