Jag är en sån där slarver som inte kommer ihåg att ställa en timer på när jag lagar mat. Om jag kommer på det så blir det alldeles försent och minns int hur länge maten varit i ugnen eller kokat på plattan. Då vet jag alltså inte hur lång tid det är kvar.

Jag kör med magkänslan. När det tagit en stund så känns det att maten är klar eller hur den ser ut. Men idag hjälpte minstingen till och tyckte att vi skulle använda timern till spagettin. :)

Smart tjej. 

Det är inte första gången detta händer. Folk bara antar att jag skall ställa upp och göra en massa. Som nyss så hade barnens farfar lovat att barnen skulle få gå och bada medan han själv gick och vilade. Farmor hade inte lust heller och mannen kommer undan som vanligt allt sånt här så jag blev tvungen att göra något som jag inte hade lust till även om jag inte hade något att göra.

Jag hatar när folk gör så, speciellt min man som vet om detta men tyks glöma det jämt och ständigt. Förra gången det hände var när vi skulle på promenad till Långsjön (eller vad den nu heter) i Hallstavik så packade han två ryggsäckar och ANTOG att jag skulle bära den andra. Han frågade inte ens mig om det var okej. I HATE THIS!!!